Jag befinner mig i min hemstad Pirapóra, en gång en viktig hamnstad vid San Fransiscofloden, idag en bortglömd håla med usla vägförbindelser. För något år sedan fick jag veta att just här i min hemstad bodde en av de första kvinnor som jag lärde känna på Abrigo – för 25 år sedan! Ett kvartssekel har

Marilene kommer från det Bahía. ”Det Afrikanska Brasilien”, med en för andra brasilianare exotisk kultur, musik och maträtter. Här möter doften från dendé, smaken av moqueca. Marilene är 21 år. Sedan 6 månader bor hon på Abrigo, snart är det dags för förlossning. Familjen är långt borta, framtiden ör oviss och ändå känner hon sig

Vi kan kalla henne Alice. Fem år har gått sedan vårt första samtal och nu är hon på besök. Framför oss på bordet ligger foton från åren hon bodde hos oss; vi tittar, minns och skrattar. Den naiva frispråkigheten finns kvar, men kompletterad med reflektioner över hur livet var och är, och någon gång också

på året som gått minns vi samtal och arbete med de 32 kvinnor och 63 barn som fått en tillflykt på Abrigo; nästan hundra individer med olika bakgrund, behov och möjligheter. Antalet akuta fall har ökat kraftigt i pandemins spår. Femton kvinnor uppgav våld i en nära relation som främsta anledning för att söka hjälp.

En berättelse om uppbrott ”Men varför lämnar hon honom inte”? – en vanlig suck från dem som i sin närhet möter kvinnor som lever under våld i nära relationer. Drygt 40 % av de kvinnor som får härbärge på Abrigo är på flykt från män som slår. Det här är en berättelse av och om

… Är en överväldigande upplevelse. Nästan ingen av våra boende har varit med om ett julfirande tidigare. Det är sådant man sett på TV – som tillhört ”de andras värld” Vad äter man till jul i Brasilien? Om man har råd, vill säga. Kalkon, med farofa, som är riven och rostad mandiocarot, bacalhao, som är

Renata och Maia kommer från skilda världar. Världar som sällan möts. Renata har nyligen lärt sig läsa, är föräldralös och har aldrig haft en fast bostad. Maia planerar för doktorandstudier i internationell ekonomi och är uppväxt i en trygg och välbärgad familj. Men två saker har de gemensamt. De har utsatts för fördomar och våld

Jag sitter och ser ut över ett Göteborg i snö. Oj, så mycket snö! Vackert är det och kallt. Och nu skall jag lära mig mer om svenska jultraditioner. Jag är redan med i en svensk kyrkokör och har sjungit på Första Advent. Det var en upplevelse! Vad kommer jag att sakna? Familj och vänner,