Vår förskola – här bygger vi för framtiden!”Förskolan börjar jättetidigt på morgonen. Våra mammor måste iväg med bussen till jobbet och dom tjatar på oss och säger att vi måste skynda oss. Men så fort jag hör rösterna från de andra barnen som väntar vid grinden börjar jag springa för det är det roliga, att få träffa kompisarna” ”Först äter vi frukost, och sedan har vi en sångstund”

​

​

​

​

 

​

​

​

​

​

​

”Vi jobbar i trädgården varje dag utom när det regnar. Vi får så små, små frön, och vattna och rensa.och sköta apelsinplantor och bananer och grönsaker. Bananer och apelsiner kommer nästan varje månad, men det finns såna som är mer pillriga, som jordgubbar. Dom får man sköta som barn, säger fröken. Förra månaden plockade vi jordgubbar. Det blev 8 för varje elev. Jag räknade. Förut hade vi bara räknat på lektionerna, men nu förstod jag vad man kunde använda det till. Att räkna så att det blev lika många bär till alla. Det var roligt. Och så fick vi glass.” ”Jag räknar allt när jag kommer hem; glas och fat och skedar och allt. Vi har 5 glas, för jag råkade jag slå sönder ett.” ”En dag skördade vi så mycket sallad att vi fick ta med hem. Mamma sa, att när vi har sallad hemma vill du ju inte äta.

 

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

Men det ju är något helt annat med sallad som vi själva odlat.” ”Vi odlar också ingefära, och persilja, och mynta och rödpeppar. Fröken sa, att vi inte fick stoppa peppar i munnen för det var hemskt starkt, men Patrick gjorde det ändå. Han skrek jättemycket!”

 

”Vi får lära oss mycket. Ibland är det litet tråkigt, när man hellre vill leka och ibland är det jätteroligt. Som när jag kunde skriva hela mitt namn. Det var roligt. Fast mamma blev arg när jag sedan skrev det på väggen hemma.””Jag kan alla bokstäver ända till M som i Maria. Det är mitt namn. Jag heter Valadares i efternamn. Fröken säger att det är många bokstäver innan vi kommer till V.”

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

 

”Då när vi små fick vi först lära oss färger och former, som rund och fyrkantig. Sedan siffrorna, och sedan bokstäverna. Och med siffrorna räknar vi och med bokstäverna läser vi. Jag kan läsa om fröken sitter bredvid och hjälper mig. Mamma kan inte läsa så bra, för hon har inte gått i skolan, men snart kan jag läsa för henne””Händer det ibland att ni bråkar?” ”Ja, men då tar fröken oss i handen och går in i ett annat rum och så får vi sitta tysta där en stund och tänka. Ibland gråter vi, eftersom vi vet att vi gjort något fel. Men sedan tar fröken fram ett puzzle och så säger hon, att nu får ni 10 minuter på er att tillsammans lägga det här puzzlet. Och när vi är färdiga är vi vänner igen.”

 

”Vet du vad grupparbete är? Jo, det är när man sitter runt ett bord och hjälps åt att göra en stor teckning av ett djur, eller en bil, eller ett hus. Då gör jag ett fönster, och Clara gör en dörr och Pedro ett tak. Och då blir det till sist ett hus, som vi har gjort tillsammans. Och så låtsas vi att vi bor där

 

”Vad är roligast? Nu kommer många röster. Att sjunga, att leka, att vara ute i våran egen lekpark och åka gunga och rutschkana. Och att se när Gleison klättrar upp i palmerna och tar ner kokos åt oss.” ”Men säger, Lucas, det allra roligaste var ändå Johannesfesten när vi fick klä ut oss och sjunga och dansa för våra mammor. Och servera soppan som vi själva gjort.” Maten på Abrigo är den bästa i hela världen, och varje dag kommer tio Sergio som lagar maten och frågar om vi tyckte om den och då ropar vi Jaaa! Och när vi har ätit har vi sovstund. Då lyssnar vi på musik, men vi får inte prata.Och det tråkigaste? Det blir tyst en stund. Sedan säger Marlene, att det tråkigaste är när det fröknarna säger, att nu är det dags att städa och plocka i ordning för snart skall vi gå hem, och vi inte blivit färdiga med allt. Men så är det förstås roligt att mamma står och väntar vid grinden och man får berätta allt som hänt.”Och vi får ta med oss våra teckningar hem och sätta upp på väggen” ”Och ibland böcker så att vi kan läsa och berätta för våra mammor.”