Mamma till min son, mina syskon och vår mor Igår var det söndag, och det blev den lyckligaste dagen i mitt liv!Jag har väl annars inte haft så många lyckliga dagar, för jag kommer inte från en lycklig familj. Jag skall förklara.Jag heter Vitória och är 15 år, äldst av fem syskon och mamma till

I vår skola hemma i byn hade vi undervisning varannan dag i tre grupper, morgon, eftermiddag eller kväll, så kunde vår lärarinna ensam ta hand om alla klasser. Hon hade också en liten samling böcker som vi fick låna. Vi tyckte mycket om henne. Jag gick sex klasser i folkskolan, egentligen skulle vi gå åtta

Kära vänner Nu är terminens alla aktiviteter igång på vår förskola. Det sjuder av aktivitet och dynamik. I år har vi kunnat öka elevantalet till 50 barn – varav 10 barn med speciella behov. Och speciella begåvningar, skall tilläggas. Om vi tänker på vår egen skoltid, vad var det som gjorde vissa ämnen alldeles särskilt

Abrigo är hem för hemlösa mammor och deras barn. Grundat 1989 i Rio de Janeiro. H M Drottningen är hedersordförande. självförtroende – självförsörjning – självständighet Mars på Abrigo i Itaboraí Kära vänner, I torsdags kom jag hit till vårt Abrigo. Här går sommaren mot sitt slut, men temperaturen ligger fortfarande runt 30 grader. Kontrasterna är

Kära vänner En sen oktoberkväll kom jag efter lång resa fram till Abrigo. Jag vandrade långsamt ner genom parken och gladde mig som alltid åt alla träd, alla dofter, alla ljud. Barnen sov sedan länge men några kvinnor satt och pratade på en parkbänk och sprang mig till mötes. Några kände jag från mitt förra

Vi träffas under eftermiddagens sovstund. I rummet intill sover 32 barn till stilla klassisk minut som hörs genom dörren. Vi är samlade med förskolans föreståndare Amanda och två av barnens mammor; Ingrid och Laura, för att tala om de ”annorlunda barnen” och om ett nytt projekt för Abrigo. Ingrid känner vi sedan länge, hennes äldsta

Om jag har familj? Nej, de är döda. Jo, jag har en halvsyster. Hon uppfostrades av sin farmor. Jag har aldrig träffat henne, men jag tror att hon bor i södra Brasilien. Min mamma lämnade mig till mormor och morfar när jag var nyfödd. Mormor berättade att mamma besökte mig några gånger. Men det kommer

en viktig del av vår historia och framtid ”Ja,” skrattar Neya, ”nog är jag en del av Abrigos historia sedan 1997. Då var jag 23 år, och väntade mitt tredje barn. Jag är född i Estrada da Posse en 30 km härifrån, där stads-bebyggelse går över i landsbygd. Inte precis någon jordbruksmark, torrt och sandigt

Men Ingrid, är du här! Jag ser henne i köket bara någon timma efter att jag anlänt till Abrigo.  Minns du  mig? säger hon undrande. Jag minns henne, varje detalj av våra samtal under de två månader hon bodde på Abrigo. Jag minns känslan av total vanmakt och vrede när socialtjänsten i landsortskommunen 5 mil

Hettan är bedövande. Sedan drygt fyra veckor har temperaturen dagligen passerat 40 grader. Skolorna hålls stängda på grund av hettan, och det mesta går på halv fart. Men inte på Abrigo – för här kan barnen leka bland bananplantor som ger svalka och springa under en provisorisk dusch, som består av en vattenslang upphängd i ett