Kära Vänner och Medarbetare! Framför mig på bordet ligger årsredovisningen för Abrigos olika verksamhetsgrenar; kvinnohälsa, skol- och yrkesundervisning, förskola, dop och gudstjänst, juridisk och social hjälp samt ett växande arbete bland misshandlade kvinnor. Centrum för vår verksamhet är Mödrahemmet. De kvinnor och barn som under en tid av sina liv bor hos oss och delar

Kära Vänner och Medarbetare! Jag skriver detta brev den 20 november då vi här i Brasilien firar Dia da Consciência Negra, en dag som högtidlighålls i samhället och i skolorna för att vi inte skall glömma den färgade befolkningens kamp och förödmjukelser. Orättvisorna är fortfarande uppenbara. Låt mig ge er ett exempel; trots att drygt

Kära Vänner och Medarbetare! Medan jag skriver detta brev visar den största brasilianska tv-kanalen i direktsändning en svensk-brasiliansk landskamp från Råsunda stadion i Stockholm. Jag är inte särskilt intresserad av just fotboll, snarast tvärtom, men denna match väcker minnen. Då tänker jag inte i första hand på att den, meddelar just kommentatorn, är en avskedsmatch

Kära Vänner och Medarbetare! Hur mäter man framgång? Jag funderade över det när jag för en tid sedan arbetade med årsberättelsen för Abrigos verksamhet. Det säger sig självt, att en årsberättelse måste innehålla statistiska uppgifter. Siffrorna ger en bild av arbetets omfattning och utveckling, från antalet kvinnor som skrivits in och barn som fötts, till

Kära Vänner och Medarbetare! Jag har just kommit tillbaka till Rio från en lång resa. Målet var ett av världens mest okända länder, Timor Leste, som i år firar 10-årsjubileum av sin självständighet. Efter fyra hundra år som portugisisk koloni, Östtimor, följde tjugofem år av indonesisk ockupation, så förödande att den kan beskrivas som folkmord,

Samhällets olycksbarn Kvinnorna på Abrigo har vitt skilda bakgrunder och kommer från olika miljöer, men ett har de gemensamt: De hör till samhällets olycksbarn. De räknas bland dem som ingen vill veta av. Ofta är de barnhemsbarn och gatubarn. Ibland hade vuxit upp med föräldrar i samhällets yttersta utkanter. Det gäller Janaina och Ana Claudia

Om att inte ge upp De unga gravida kvinnor som söker hjälp på Abrigo saknar det mesta av vad vi andra tar för givet; familj och utbildning, arbete, bostad och mat. Men det största hindret för förändring ligger inte i deras fattigdom, utan i bristen på självförtroende. De vågar inte tro på förändring. Abrigos största

Deras egna berättelser Det är mycket som en övergiven gravid flicka behöver. En plats att bo, en varm dusch, rena kläder, mat och en möjlighet att få sova ut i trygghet. Hon behöver få läkarhjälp och hjälp att förbereda sig att bli mamma. Och hon behöver få utbildning, sätta sig på skolbänken och planera för

Om konsten att överleva Niteroi ligger på andra sidan Guanabarabukten, bara 15 km från Rio de Janeiro. Det är en modern och välskött stad med 600.000 invånare. Men mitt i en medelklassvärld av eleganta höghus och affärsgator ligger São Domingo, en stadsdel med slitna trevåningshus från början av förra seklet, förslummade sedan årtionden. Det var

Men papporna då ? Du vet att Abrigo arbetar bland övergivna gravida kvinnor och mammor. Men papporna då? Vilka är de och vart tog de vägen? Ibland är de våldtäktsmän och förbrytare vars plats är i fängelse, och som det är bäst att glömma. Andra är män utan ansvar, som överger den flicka som väntar