Kära Vänner och Medarbetare! Nu är jag tillbaka i Rio de Janeiro efter att under sex intensiva höstveckor ha genomkorsat Sverige, 500 mil med tåg och bussar, från Värmland till Öresund, från Hisingen till Vikbolandet. Mängder med möten, återseenden och nya bekanta. Jag gläder mig över den entusiasm som finns kring Abrigo, och den fantasirikedom […]

Kära Vänner och Medarbetare! Jag fick några fina semesterveckor i Sverige och Rio de Janeiro kändes grått och kallt och ruggigt när jag steg ut från flygplatsen. Vi har den kallaste vintern på 60 år. Dagstemperaturer på 14 grader kanske inte imponerar på en svensk, men det innebär 16 fuktiga grader inomhus. Och det känns

Kära Vänner och Medarbetare! Plötsligt har vi fått vinter i Rio de Janeiro efter en lång och het höst. När jag för en stund sedan gick en tur genom parken på Abrigo kändes det som en sommardag i Sverige ­‐ 22 grader och med en doft av regnvått gräs. För några veckor sedan firade vi

Kära Vänner och Medarbetare! Framför mig på bordet ligger årsredovisningen för Abrigos olika verksamhetsgrenar; kvinnohälsa, skol- och yrkesundervisning, förskola, dop och gudstjänst, juridisk och social hjälp samt ett växande arbete bland misshandlade kvinnor. Centrum för vår verksamhet är Mödrahemmet. De kvinnor och barn som under en tid av sina liv bor hos oss och delar

Kära Vänner och Medarbetare! Jag skriver detta brev den 20 november då vi här i Brasilien firar Dia da Consciência Negra, en dag som högtidlighålls i samhället och i skolorna för att vi inte skall glömma den färgade befolkningens kamp och förödmjukelser. Orättvisorna är fortfarande uppenbara. Låt mig ge er ett exempel; trots att drygt

Kära Vänner och Medarbetare! Medan jag skriver detta brev visar den största brasilianska tv-kanalen i direktsändning en svensk-brasiliansk landskamp från Råsunda stadion i Stockholm. Jag är inte särskilt intresserad av just fotboll, snarast tvärtom, men denna match väcker minnen. Då tänker jag inte i första hand på att den, meddelar just kommentatorn, är en avskedsmatch

Kära Vänner och Medarbetare! Hur mäter man framgång? Jag funderade över det när jag för en tid sedan arbetade med årsberättelsen för Abrigos verksamhet. Det säger sig självt, att en årsberättelse måste innehålla statistiska uppgifter. Siffrorna ger en bild av arbetets omfattning och utveckling, från antalet kvinnor som skrivits in och barn som fötts, till

Kära Vänner och Medarbetare! Jag har just kommit tillbaka till Rio från en lång resa. Målet var ett av världens mest okända länder, Timor Leste, som i år firar 10-årsjubileum av sin självständighet. Efter fyra hundra år som portugisisk koloni, Östtimor, följde tjugofem år av indonesisk ockupation, så förödande att den kan beskrivas som folkmord,

Samhällets olycksbarn Kvinnorna på Abrigo har vitt skilda bakgrunder och kommer från olika miljöer, men ett har de gemensamt: De hör till samhällets olycksbarn. De räknas bland dem som ingen vill veta av. Ofta är de barnhemsbarn och gatubarn. Ibland hade vuxit upp med föräldrar i samhällets yttersta utkanter. Det gäller Janaina och Ana Claudia

Om att inte ge upp De unga gravida kvinnor som söker hjälp på Abrigo saknar det mesta av vad vi andra tar för givet; familj och utbildning, arbete, bostad och mat. Men det största hindret för förändring ligger inte i deras fattigdom, utan i bristen på självförtroende. De vågar inte tro på förändring. Abrigos största